Recension Dagensskiva.com November 2002

The Celophane Flower
"Too good to be famous"
CD/2002
Flower Productions

10

Årets fynd!

Det bästa med musik är de oväntade fynden. Att bandet du aldrig hört talas chockar dig. Knäcker dig. Känslan är överväldigande. Som en förälskelse.

The Celophane Flowers "Too good to be famous" är ett sånt fynd. Akustiskt avskalat vemod, baserad på såväl country som pop och psykedelika. Sparsamt kompat och lågmält presenterar The Celophane Flowers 14 av de starkaste låtarna jag hört i år.

Här finns sorgliga stunder a´la Mazzy Star, hillbilly-country i moll, komplett med banjo och stämsång och sextiotalsnostalgi där Dylan möter Simon & Garfunkel. Snyggt och smakfullt inramat av produktionen.

Inledande "As beautiful as you are" är omedelbar och direkt. Vemod. Reverb. En snygg stegring mot refrängen. Som gjord för tågresor eller bilfärder. Jag kan inte värja mig mot en sån låt. Tempot är varken långsamt eller snabbt. Men går rakt på sak. Inte heller banjo-svärtan och truckerstämningen i "Billy Jim Bobs blues" går att motstå. Eller sättet rösterna smälter samman i poptrallandet i "On the outside".

Saken är den att The Celophane Flower förpackat allting väldigt smakfullt. Det råder inga tvivel om att kärnan - Jim Bragde, Andy Hansson, Pär Svensson - har en god känsla för låtskrivande. Det är starkt och svårt att jämföra med något annat.

Har det här bandet hörts på radio? Är de överhuvudtaget kända utanför Östersund? Det kommer säkert bli ändring på det - om bara landets A&R-människor är hälften så talangfulla som bandet bör de snart bjuda över varandra i ivern att knyta The Celophane Flower till sig.

Det hörs i detaljer, som den snygga melodin i versen till "Bourbon dreams", uppstoppen i "Roots gone", samplingarna i "Loved alone", sångstämmorna i "Clay" och det milda crescendot i långa "Something sad".

Det känns i helheten. Kärleken i "Country song", glädjen i tivolisången "In Darwin it is hot", den sköna tyngden i bluesdoftande "Lighten up the dark", den utdragna sista-tryckar-stämningen i "World has turned", som kryddas med snygg slide och bozouki.

"Too good to be famous" är en skiva som har många ansikten. Helheten är den starkaste jag hört på en svensk skiva i år.

Du bör lyssna på den här skivan. Gillar du Isolation Years, The Perishers och/eller Christian Kjellvander kommer du förbanna dig själv om du missar den.

Jag skriver inte under på - de rätt fåniga - superlativ bandet dräller omkring sig på CD-konvolutet och sin webb. Kanske är det ironi. Kanske inte.

Det spelar inte någon större roll, det betyder inte någonting. Musiken talar för sig själv på "Too good to be famous". Rakt igenom håller låtarna högsta kvalitet.

Kalla det alternativ country eller vad du vill, men det här är det snyggaste svenska vemodet i år. Den enda julkapp du behöver köpa för att ge den där personen som redan har allt annat.

Årets fynd!

Fredrik Welander