Länstidningen | Nöje
Fredag 13 September 2002

Celophane Flowers slår redan nu det mesta
The Celophane Flower
   "Too Good To Be Famous" (Flower Production)
   
Betyg: 4 Dom knockade mig direkt. Det här är så bra att det faktiskt borde ha parkerat på Lost Highway-etiketten, ni vet den som Ryan Adams och Lucinda Williams ligger på.
   
   Men inte för att man är hundra procent alternativcountry, utan mer för att deras vansinnigt stilfulla musiktapet är av sådan kvalité att den rimmar med Adams, Williams och andra passionerade musiker stora passion. Visst petar Celophane Flower in en banjo här och plockar på sina akustiska gitarrer där så att det doftar lägereld och cowboyboots lång väg. Men det finns så många fler musikaliska pusselbitar som man måste lägga för att i ord försöka förklara den omedelbara storheten med "Too Good To Be Famous". Klassiska popvibbar och cool rockkänsla är också ingridienser som får albumet att hela tiden växa sig starkare. "Probably the most important band in the world" står det kaxigt på baksidan av konvolutet.
   
   T.C.F. skryter och skrävlar för fullt på resten av sidorna i CD-häftet också och utnämner de tre låtskrivarna Jim Bragde, Andy Hansson och Percy Svensson till de mest profilstarka, extremt talangfulla ikonerna på hela världens musikscen. Visst är det sagt med både en och två glimtar i ögonvrån och kanske handlar det om att peppa sig själv och tro stenhårt på sina skötebarn. Men faktum är att det mesta faktiskt är sant. Öppningen med "As Beautiful As You Are", "Roots Gone" och "Betrayal" presenterar Andy, Percy och Jim både som låtskrivare och sångare extraordinära och placerar ribban direkt på en höjd högt över genomsnittet. Sen sitter knäsvagheten i när trion fortsätter att tillsammans med trummisen Davy Wickstroem och sångerskan Jenny Boman göra strömhopp på samma höga nivå genom plattans övriga 11 spår.
   
   På "Too Good To Be Famous" har The Celophane Flower samlat 14 låtar som är så elegant förpackade och snyggt serverade att de slår det mesta jag har hört på den här nivån. Jim, Andy och Percy är tre låtsnickare som tangerar likasinnande blågult hyllade gossar som Kristofer Åström och Christian Kjellvander (Loosegoats) och ställer sig på samma nivå som aktade internationella namn. Och är det verkligen så illa ställt med den samlade flocken av svensk AR-människor att de inte begriper sig på en skatt när de snubblar över den? Det skulle inte förvåna, men likt förbaskat vara oerhört sorgligt, om albumtiteln visade sig stämma överens med verkligheten.


BJÖRN BOSTRAND

bjorn.bostrand@ltz.se
063-15 55 47