Recension Musiklandet November 2002

Betyg

En novemberdröm
Det är precis det här jag drömde om när jag började skriva här på Musiklandet. Att få helt nya insikter, att mötas av musik som jag förmodligen inte skulle stöta på annars, och dessutom jävligt bra sådan. Den här skivan är precis en sån positiv överraskning. En liten dröm för mig, som landade i min brevlåda precis samtidigt som dom första snöflingorna på mitt fönsterbleck.

Personligen har jag inte hört talas om Celophane Flowers innan. Mycket förvånande eftersom bandet tydligen hållit på sedan 1991 och och dessutom är svenskt. Två faktum som brukar göra band med sån här inneboende kvalite mycket svåra att undvika. Några år slösades dock på att "vara ett litet ofokuserat garageband". Pressrealesen avslöjar också att tvåhundra egna verk nu har spelats in och jag är mycket nyfiken på dom alla efter att ha hört detta.

Allting är skrämmande vackert. Många gånger har skivan snurrat både i mina högtalare och i mina hörlurar. Oavsett vilket slår ljudbilden ut det som samlar den. Väggarna i mitt rum, eller mitt kranie. Den sprider sig och skapar vackra färger runt mig och inom mig. Runt mig dansar banjos stråkar och akustiska gitarrer i en mycket lockande följsam, smittsam dans.

För att klargöra ungefär vad det är vi har att göra med här så är det singer/songwriter inspirerat, men på samma gång ändå återhålligt poppigt på ett mycket upplyftande sätt. Tänk Kristoffer Åström eller Nicolai Dunger. Tänk en något vassare produktion och du är nästan där.

Att urskilja låtar på en sån här otroligt vass skiva känns nästan meningslöst. Celophane Flowers lägstanivå är mycket hög och skivans 62 minuter känns aldrig särskilt långdraget eller onödigt. Dessutom verkar gruppens tre medlemmar alla vara mycket begåvade sångare och kan även utnyttja detta för att göra ljudbilden än mer dynamiskt.

När så sista ljudet av "Country Song" tonat ut och sångaren går ut från rummet och man hör dom skrattande killarna i kontrollrummet känner jag precis samma sak inombords. Lyckan är total och känslan är fullbordad.

Det var precis detta som gjorde att jag ville börja skriva om musik.

Andreas Lans 2002-11-05