Recension Revolution#9 December 2002

The Celophane Flower- Too Good To Be Famous

Om ni varit inne på Revolution #9-sidan den senaste tiden och läst recensionerna ordentligt så har ni förmodligen läst att jag tyckte att Christian Kjellvanders Songs From A Two Room Chapel var den enda skiva ni behövde införskaffa om ni ville ha ett soundtrack för hösten. Som vanligt får man äta upp saker man sagt ganska omgående. Bara några dagar efter jag fått min Kjellvander-recension publicerad får jag Celophane Flowers debutskiva Too good to be famous i näven. En skiva som har mycket gemensamt med Songs from a two room chapel men jag måste säga att Celophane Flower faktiskt har lyckats göra en skiva som är ännu mer ett soundtrack för hösten och som dessutom är bättre. Bandet fullkompligt öser beröm över sig själva på skivomslaget, bara att döpa skivan till Too good to be famous är ju rätt charmigt. När underrubriken till skivtiteln dessutom är A landmark album och det på baksidan står "Probably the most important band in the world” så märker man att de här grabbarna har glimten i ögat. Går man sedan in på hemsidan och även läser i cd-konvolutet så fortsätter självberömmelsen i all oändlighet. För min del tycker jag det bar är kul, medan andra kanske tycker de verkar självupptagna. Men vad man än tycker så slutar man fundera på det när skivan börjar spelas.

Celophane Flower är ett band som kommer från en liten by utanför Östersund och har tydligen hållit på med musik i över tio år. Att de inte har blivit uppmärksammade tidigare är ett mysterium, men jag är överlycklig att jag fick nys om den här skivan överhuvudtaget, för den förgyller verkligen höstmörkret.

Lyssna bara på refrängen på första låten ”As beautiful as you are” - We must give and we must try/We’re gonna change the world/And make it as beautiful as you are - och fäll en tår, för vackrare än så här blir det inte hösten 2002. Det fortsätter vidare med superlåtar där en hel del handlar om kärlek, både lycklig och olycklig. Den fantastiskt vackra ”Betrayal” som dyker upp som spår tre är förstås en som handlar om det senare ämnet. Det fortsätter vidare och vidare och man tänker snarare ”är det redan slut” än ”äntligen” när det gått 62 minuter och fjorton låtar och sista låten ”In Darwin is it hot”.

Som ni redan förstått är det countryinspirerad pop/rock som gäller för Celophane Flower. Ett antal gånger kommer jag att tänka på Isolation Years när jag lyssnar på Celophane Flower, det ”norrländska sound” som präglar Isolation Years debut finns det mycket av även på den här skivan även om det är tydligast på de spåren som tilltalar mig minst, det vill säga de spår som bara är riktigt bra istället för helt makalösa. För det här är verkligen en alldeles utomordentlig skiva, tro inget annat. De tre killarna i bandet har skrivit ungefär lika många sånger var och de delar även på sången, vilket kanske är en bidragande orsak till den mångfald som finns på skivan. Plötsligt dyker t ex ”Country Song” upp, en låt som doftar, nej snarare stinker Nick Drake, ruskigt bra den också såklart. Som vanligt kan man räkna upp hur många låtar som helst, men om jag nämner ”Always apart” och ”Lighten up the dark” så har jag väl i alla fall fått med mina favoritlåtar. Enda gången de går över gränsen är när det blir för mycket country i ”Clay” som jag inte tycker är nåt vidare.

Jag hoppas för allas skull att den här skivans titel inte kommer återspegla verkligheten för den här skivan är verkligen ”so good it should be famous”.

Fredrik Westerlund
fredrik@revo9.com